Vilken sommar!
Nu har vi haft sol och sommarvärme i snart tre veckor, men de senaste dagarna inte över 20 grader och nätterna har blivit kallare. Naturen har fullständigt exploderat av glädjefnatt och många människor har badat och njutit på stränderna ett flertal gånger. Ja det gäller att passa på, för vem vet vad vädergudarna får för sig framöver.
Liljekonvaljerna är från en av Kalmars skogar, de blommade rikligt när jag kom dit framåt kvällen och en underbar blomdoft kom mig till mötes, det kändes fantastiskt. På nedre bilden blommar tandrot med sina skira ljuslila blommor. Namnet har den fått av att det i bladvecken bildas mörka groddknoppar och de sägs likna en tands rot!
Annonser
Naturen tycks ha kommit igen med råge efter den kalla början på våren och verkar nu vara i fas igen. Det är lika härligt varje vår att uppleva denna enorma växtkraft. Gullvivorna förgyller nu marken där jag går och buskviolen som redan har blommat en tid lyser ljuvligt blått. Samma procedur utspelar sig varje år och likaså gör mina bilder – inga större förändringar. Men det är själva naturupplevelsen som är den största behållningen och jag njuter i fulla drag.
Efter workshopen åkte jag till Mariannelund där jag bodde i två nätter. Den 30 april åkte jag till Norra Kvills Nationalpark, där finns det gott om mossbeväxta stenbumlingar och nedfallna träd. Ja, det är nästan en sagolik miljö. På första maj var det hemresa med flera stopp för fotografering och när jag kom hem kändes det som att våren hade kommit igång ordentligt. Så jag återkommer med bilder från hela min resa längre fram. Framöver blir det nog mer makro som gäller för att fånga vårens känslor.
Jag har varit på en Workshop i landskapsfoto 28-29 april, med Serkan Günes som instruktör och inspiratör. Jag brukar inte fotografera så mycket landskap, men nu kände jag att jag ville lära mig mer om det. Vi bodde i Eksjö och vi var båda dagarna i naturreservatet Skurugata, det ligger ett par mil åt NO. Där finns en djup ravin med en ”gata” som är 800 meter lång med höga klippväggar på båda sidor, väldigt häftigt. Serkan tar otroligt fina bilder och han gav oss många bra tips och synpunkter – tack Serkan! Nu ska jag försöka bli vän med stativet och öva på det jag har lärt mig, det ska bli kul.
Den 22 april var jag på Jordtorpsåsen och våren hade börjat komma igång så smått, fältsipporna blommade, men träd- och buskknoppar var fortfarande väldigt små. Kände att jag ville leka lite med kameran och fånga ljusblänket från de ljusgröna, knappt utslagna hagtornsbladen.
Det har gått undan i naturen efter flera sommarvarma dagar med mycket sol, men nu är det vanligt aprilväder igen. Överst ses ett fång ned nagelört, den heter så för att frukterna tycks se ut som naglar. Till höger kan man ana hur frukten kommer att se ut. Blommorna är väldigt små o klena, man får nästan ner med näsan i gräset för att se dem riktigt.
Igår såg jag de första utslagna vitsipporna och en lysande gulsippe-knopp, de är alltid sist ut. Det är en sån härlig känsla att få lägga sig på marken igen och försöka fånga naturens skönhet genom linsen.
Ovan ses blomknoppar på druvfläder, tyvärr verkar många vara frostskadade, dock inte de här. Druvfläder är ju en buske, men buskknoppar hamnar också under kategorin trädknoppar.
Almarnas blomknoppar var ännu väldigt små och även här var många frostskadade.
En gammal vildapel började också få små knoppar, grenarna var rikligt beväxta med lava.
Igår var det en fantastisk dag med sol, 20 grader i skuggan och svaga vindar. Jag var åter i Nunnedalen och nu lyste det ännu mer av alla blåsippor, i skiftande färger från mörk- och ljusblå, till violett och ljus- och mörkt rosa. Det var så himla vackert! Hålnunneörten var knappt synlig i förrgår, men igår hade en del växt till sig och börjat slå ut, precis som den gula vårlöken.